Som vanligt i livet börjas något nytt och då blir det annorlunda stämning. Jag undervisar i SvA och mina elever är glada att vara i min grupp. Härligt. Det här är det resultatet jag ville åstadkomma och det blir litet överskott i ekonomi. Jag kommer att vara en fri och oberoende kvinna. Oh, my GOD! Jag ger inte upp. Jag studerar oavsett alla svårigheter. Hallo! Var är du Natallia? Jag tror inte att mina föräldrar och mina vänner blir ledsna på mig. Ibland blir jag ångest slagen, i panik och jag fångar mig själv i misstro, misstanke, men det finns någon härlig själ över mig som bryr sig om den lila Natallia. Är det min mamma, min pappa, mina mor eller far föräldrar, Gud? Spelar ingen roll. Jag lever, jag är här i Sverige och jag kämpar hård. Tråkigt att min son är där, långt ifrån mig, jag ville inte att han skulle vara där, men han sköter om sig själv. Han lever. Hur mår han är det ju en annan fråga. Trots allt existerar han och jobbar som han kan. Gud, hjälp honom att gå vidare, skydda honom och förvara honom. Javisst vill jag att han skulle komma till mig men det blir bättre tid när jag klarar min utbildning, får jobb och lite bättre ekonomi. Hjälp mig Gud i min utveckling och förverkliga mina drömmar. Du är min fader och min räddare. Förbarma över mig. 

Det låter lite egoistiskt att jag talar bara om mig och om min son. Jag öppnar mina händer för din vilja. Gud, beskydda människor på jorden, de som drabbas var ända dag från orättvisa och hot. Håll dem i dina händer. Den oändlig kärlek i ditt hjärta sprider sig i deras hjärtan. Gud, hör min bön.